Hur många gånger har man inte hört att man skall hålla fingrarna lååångt ifrån gräsklipparkniven när den är igång? Hur många gånger har man inte hört om vad som har hänt folk? Fingrar, tår och till och med livet har dom förlorat...
Jag brukar vara ganska försiktig. men jag har lyckats ändå. Jag har inte mist livet, men en del av mitt finger.
Vad gör man inte för dumt bara för att man har en gräsklippare på jobbet som är så svårstartad så att man gör vad som helst för att slippa stanna den. Som att försöka höja hjulen medan klipparn är igång... och lyckas peta in fingrarna under kåpan...
Hur ett finger ser ut efter att ha blivit klippt av en gräsklipparkniv tänker jag inte tala om. Jag såg det, och jag ville inte se det någonsin mera igen eller höra läkarnas prat om vad dom sa om det sedan... Och jag är inte sååå blödig. Jag har dessutom testat morfin idag, det var ju behövligt (och humörhöjande)... Jag fick dessutom en stelkrampsspruta, så nu kan jag inte får stelkramp dom närmaste 30 åren...
Jag har tack och lov fått höra av läkarna att jag nog får behålla mitt finger, även om det kanske kommer att se lite tilltuffsat ut för alltid... Ganska stor infektionsrisk dock, och jag kan glömma allt pysslande med vänster långfinger på ett tag... Så nu blir det att hålla koll på finger, feber och in och får det omlagt varannan dag. Och se hur det känns när bedövningen släpper ikväll :-(
Jag har nog den bästa kollegan som både lyckas slänga upp alla maskiner på släpet själv, får upp våran skrotiga lilla lastbil i över hundra km/h (med kärra...), ringer till läkarna och förvarnar dom att vi är på väg, kör mig vidare till akuten efter mellanlandningen på vårdcentralen, och förhoppningsvis klarar vårat jobb som vi egentligen skulle vara tre istället för en person på. För nu är jag liksom borta ett par veckor.
Och jag är jävligt glad att det gick som det gick, det kunde ju ha varit flera fingrar, halva handen, eller hur illa som helst. Och jag tror inte jag behöver ge upp trädgårdsmästaryrket riktigt än, även om det är livsfarligt!
Men tid att blogga kommer jag ju att ha framöver ;-)






































