Onödigt spännande...

...var det imorse när vi steg upp.

Jag vet inte hur många gånger jag vaknade inatt för att det stormade, och min mamma har en gammal gigantisk (alltså riktigt stor menar jag nu) gran. Alldeles vid grindstolpen och parkeringen står den. Ful som skam tycker jag och har föreslagit att hon skall ta ner den. Men hon gillade tydligen sin jättegran.
Men men, nu var det slut på den. En anledning att den inte är så lätt att ta ner är att det finns inte så många håll den kan falla åt heller. Hon har mycket uthus på tomten min mor. Vedbod, utedass, snickeri... Och så har grannen byggt ett sprillans nytt fint hus på andra sidan parkeringen med.

Alltså kolla här. Så trffsäker hade jag aldrig kunnat vara med sågen ;-) Tre-fyra meter är det mellan carporten på baksidan dasset och vedboden (till vänster). Snyggt och prydligt har jättegranen lagt sig där. En meter ifrån bilen... precis där vi funderade på att parkera våran il igårkväll...
Ja det var inte det enda trädet som föll. Här är en gammeltall som har sparats just för den biologiska mångfalden. Coolt tyckte mina barn...

För att inte tala om ledningsgatan. Såg ut som ett plockepinn där.























Och konstigt nog, även om jag sov i pigkammaren bra åtta-tio meter från granen så hörde jag inte ett knyst av den.



Det första jag fick höra när jag vaknade var att dom skulle skicka ut mig med motorsågen, om vi skulle komma hem alls. Men som tur var var det en så pluttig gran som hade fallit över vägen så den fick faktiskt gubbarna ta med bågsågen.


Tittade man åt andra hållet så syntes inte mycket av stormen. Fågelbordet lutade lite...


...men annars så var det en klar still dag.
Och vi kom hem utan missöden. Tog en annan väg med lite större vägar för att slippa få ännu mer spänning ;-)