Nu får jag ge mig!

 Nu måste jag sluta att så chili! Jag tror att jag lever i någon låtsasvärld just nu, tänker inte alls på att jag varken kommer att ha tid eller plats till hundra chiliplantor. 24 sorter har jag sått nu, och ett par till är på väg hit på posten. Jag som knappt äter chili, just när de mognar så har jag fullt upp och motivationen att stå vid spisen är inte som högst.

Jag har helt skippat alla minväxthus och pluggbrätten och kör rakt över med godisburkar nu. Perfekt för fyra småkrukor i varje och sedan är det bara att plocka av locket när de grott.

Annars händer inte mycket, som vanligt såhär års. Jag lagar mat till skolbarnen ibland, häromdagen kokade jag i ett stort kök, utskick till andra skolor, två grundskolor och flera dagisavdelningar, men det gick bra det med även om det var betydligt mer mat än vad jag brukar laga när jag jobbar. Men mardrömmar hade jag natten innan ;-)

Gott sällskap hemma har jag som ni vet. Jag går inte utanför dörren ofta, men det finns en som gärna ligger ute i en snödriva hela dagarna, och det får hon, hon har blivit äldre och klokare numera och springer inte bord. Hurra, hade gett upp den biten med henne.

Jag väver på. Gjorde ett bredare band i bomull här för en vecka sedan. Jag har alltid hatat min kamerarem för den ger mig skavsår runt halsen och har alls inte varit bekväm, nu slipper jag dessutom skrikig canon-reklam på kameraremmen :-) Gött nöjd blev jag med den och äntligen fick jag någon nytta av ett band med, förutom som koppel.

 

Men även om jag börjar komma in i den där februari-tristesskänslan så känner jag mig inte det minsta redo att börja släpa sten än. I år tror jag att jag kommer vara i fas till säsongen börjar, och då räknar jag med en normal vår i år så att inte hela april och halva maj går bort som i fjor.

Men lite, lite börjar jag snegla på vårbilder och vänta på den tiden... men som sagt, riktigt redo är jag inte än. För då kommer även mitt lila chiliproblem ha blivit jättestort och ta upp halva källaren och alla fönsterbrådor.