Molle och kantnepetan

Ingen av mina katter bryr sig så värst mycket om kantnepetan, men de kan få sina anfall.
Klippte ner all kantnepeta för ett par dagar sedan, och som vanligt så blev klippet liggande, och idag så hittade jag en lycklig Molle-katt i de halvtorra resterna...

 Det skall ålas och gnagas och rullas...

 Dixe som låg i skuggan ett par meter därifrån undrade vad farbror Molle sysslade med...

 Förstås var hon tvungen att gå dit och kika.

 Aj! Elaka farbror!
Alla katter jag har haft har blivit elaka, eller riviga iaf av kantnepetan.

 

Dixie återvände till andra sidan uteplatsen under rosorna och nävorna. Och ser så där dryg ut som bara hon kan.

 Och Molle fick ha kantnepetan för sig själv.

 

 Och över Molle så blommar annat, därför kantnepetan fick bli klippt. Och flyttad längre bak i rabatten.