måndag 25 maj 2015

Jag blir så trött...

…på våra syrener som får syrenbakterios VARJE år och bara vissnar. 
Syrenerna har stått där sedan femtiotalet skulle jag tro, om inte längre, och de har blommat fint, men de senaste åren (sedan vi flyttade hit) har de varit sjuka vaje år och inte bjudit på någon blomning alls. Bra brunt slafs.
De står på tomtens bästa plats, rakt fram från ytterdörren mot söderberget.

Syrenbakterios finns i luften, men det angriper mest när det är fuktigt och varmt. Blir det sedan frost eller liknande så att växten bli stressad blir det än värre, och vi brukar ha sista frosten i månadsskiftet maj-juni, och det här syrenbuskaget luras förstås att växa extra tidigt och extra allt med tanke på allt vattnen det får från berget och med tanke på allt regn vi har här på västsidan.

Så nu har jag bestämt mig. Det gör ont i mig att ta bort en av de får växterna som växte här när vi tog över huset efter mina svärföräldrar, men visst finns det roligare saker att göra vid ett söderberg, som man ser oftast av allt dessutom, än ett sjukt syrenbuskage. Men det får bli grävmaskinen och riva bort skiten.

Jag älskar ju trots allt syrener, och min plan är att sätta det utefter hela vår väg, där behövs vindskydd och 70 meter klippt häck hinns inte med men här på landet passar ju ändå syrener bäst :-) Då tänkte jag sätta blandade färger, finns ju så många fina.


Förutom att fundera på vad som borde göras (som med syrenerna) så hinns inte så mycket med här hemma. Men något varje helg.

Vi jobbar på med muren framförallt. Det går inte alls lika fort som på jobbet, här försöker vi hitta sten i skogen (grannen var fantastisk och kom med några skopor också) och det behövs makadam att ha bakom osv. Men någon gång bli det klart kanske… På jobbet hade jag räknar på några dagar kanske på en sådan här mur, här har det redan hållit på i tre år ;-)

Lite svårt att njuta av allt fint med jord och stenhögar, men jag för göra som med kameran och zooma blicken. Här försommarrabatten, som även är sensommarrabatt och tydligen vårrabatt. Behövs inte många tulpaner för att piffa upp.

Mitt ständiga sällskap i trädgården, Muffy the Puffling.

Detta kvällsljuset, när det inte regnar, det kan göra mig galen av lycka och jag vill inte sova alls.

Jag har provat lite olika törlar det senaste. Den här, som jag fått av någon är väldigt trevlig. Sprider sig, och växer bolligt och bulligt. Rödaktiga blad med trevlig blomning. Vad den heter vet jag inte, men någon kanske kan tala om det för mig?

1 kommentar:

  1. Sjuka växter känns som Bad Karma. Har själv gett bort ett stort persikoträd till en som vill ta hand om det. Bladen blev alltid helt krulliga. Sågade resolut ner det stora plommonträdet med underbara plommon likt nektariner. Blev alltid mask i dem. Nu känns det mycket bättre - saknar dem inte en dag!

    SvaraRadera