onsdag 14 maj 2014

Det går framåt!

Ibland känns det lite hopplöst, men idag har det gått framåt. Nu är det värsta förarbetet gjort och vi kan börja med renare material än lera :-)

Alla grushögar som väntade på oss.

 Det första vi gjorde i morse när vi kom var att rulla ut markduk på alla ytor som skulle täckas med grus.

Sedan kom min maskinist/riddare med en minidumper och började mata ut samkross.


Sedan kom nästa riddare med stenen till uteplatsen, och den trodde de inte de skulle hinna leverera förrän imorgon så det var bra jobbat!

Förresten så undrar jag ibland vad de tror om den galna blondinen som ringer varenda vecka och skall ha pallvis med sten utefter halva kusten... men de är väldigt hjälpsamma och kör ut nästan gratis och fastän jag alltid bara ringer in beställningarna och nästan aldrig är inne i butiken så vet de alltid vem jag är.

 Men det var inte helt slut med leran än. Tyvärr. Vi hade uteplatsen kvar. Under lersörjan så var det riktig hård blålera, sådan som man får bända upp i klumpar och hade kunnat dreja muggar av. Det var så illa så minidumpern sögs ner i den lömska leran en gång men med lite grävning och trixande fick vi loss den ganska snart, men lite svettigt var det där en stund. Och vi fick ju handgräva. Men slapp köra bort leran i skottkärra.

Men så äntligen, äntligen bestämde vi att vi grävt ur nog, fick jämnat till, lagt ut markduk och på med bärlagret och köra runt med vår smidiga lilla padda (som börjar bli lite sliten men är väldigt trogen såhär långt.)

 Och sedan padda över gångarna också, och köra ut högar med natursingel. Gjort på nolltid med en maskin.

Sedan studs in i bilen, köra som en galning till Torslanda fjorton mil bort, kom bara en kvart sent till det kundbesöket.
Där skall vi bygga en fortsättning på den här smågatstensmuren:

 Och schakta av hela trädgården, och bygga en granittrappa/gång. Och sätta knott. Kanske nästa vecka om jag hinner sy ihop allting med utsättningar, krokflak, material av alla sorter (varför är svensk gatsten så svår att få tag på i Göteborg men inte här?) med mera.

 Sedan studs in i bilen, köra som en galning till Ljungskile där jag brukar träffa ett gäng trädgårdsamatörer. Dit kom jag bara två timmar för sent, men de var glada att se mig ändå eftersom jag aldrig hinner något sådant socialt nuförtiden.

Tyvärr hann klockan bli närmare nio innan jag tog en snabbrush genom den helt underbara trädgården. Och mitt "våga vägra blixt" syntes på bilderna då det kanske var den här som blev så osuddig så man kan se vad det är.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar