Nu börjar det!

Två dagars värme och det händer grejer. Egentligen är väl alla växter glada för den här regniga våren, och mycket lär bli stort. Dottern är lite orolig för sin skolavslutningskrans som jag brukar binda, midsommarblomstern ser man inte än i dikena, men det kan allt hinna slå ut innan fredagen :-)

Maffigast nu är väl rubinen. Prydnadsapeln alltså. Alltid lika sanslöst rik blomning. Och doften! Den där milda fina äppleblomsdoften som är så fräsch. Rekommenderas! Den blommar inte bara fint den har röda blad och fint växtsätt också. Och får höstfärg. Vad mer kan begäras? 

 Malus 'Rubin'

Rosenapeln blommar egentligen i ändå finare färger. Inte helt härdig här för den har frusit ner ett par gånger under de kalla vintrarna då den var nyplanterad och är därför flerstammig nu, men fortsätter vintrarna såhär så kan den nog bli något den med. Men drömmen om en Rosenapel med bergsklematis i så som jag har sett i England blir det nog inget med, det får nog blir någon alpklematis eller liknande hos mig.

Malus floribunda

Jag är väldigt förtjust i azaleor. Rådjuren är lika förtjusta dom, och azaleorna är väl inte helt glada i min lerjord. Den här kritvita dubbla hittade jag i plantskolan i går, felmärkt för någon Persil är det inte. Vet någon vad den heter så får ni säga. Doftar svagt men behagligt och är en stor buske redan vid inköp. 

Azaleor tycker jag är ganska bra att köpa just när de blommar för sällan har jag väl fått någon växt som så ofta är felmärkt. Nästan varenda en har nog blivit fel färg.

Svavelpionen blommar, det är mest grönt där bland lundväxterna nu när sippor och annat blommat över så den lyser där i blodboksrabatten med sitt ljusgula.

 Paeonia mlokosewitschii

 Där blommar även någon rodde som för en tynande tillvaro. Livet under en bok är inte lätt.

Vid huset börjar kirgislöken blomma. I massor.

 Det är inte den perfekta färgen mot falurött, men när de är så många och trivs så bra så får det gå.

Sedan så finns det andra kombosar som man kan undra hur jag lyckades få till. Ja detta är förfärligt, pinsamt. Längre bort i rabatten står en ljusrosa axalea ihop med den orangae eldtöreln, ändå hemskare! Azalean heter faktiskt 'White Lights' kan jag säga till mitt försvar, vem kunde tror att den skulle bli rosa? Alliumen har självsått sig är och här är det nog det rosa och lila som får flytta, för jag är ganska förtjust i eldtörelns pinnar, fast den poppar upp lite varstans.