Några kompisar i trädgården

Det finns många djur jag svär över när dom finns i min trädgård, men så finns det sådana som jag tycker är rätt trevliga att ha, som visar på en stor biologisk mångfald, att jag inte har gifter, och att jag bor nära naturen (och att jag har det blött och lerigt och en massa dammar, och har en massa skadedjur som dom kan äta antagligen ;-)
Sedan kan dom vara lite besvärliga, ett väldigt sorterande när jag skall hämta gödsel i gödselhögen, lyfter jag på en presenning eller bräda så ligger det garanterat en salamander eller padda under den, och i växthuset är jag rädd för att trampa på, eller puffa på en kruka eller låda där någon av paddorna bor. Men ändå, särskilt paddorna är ju mysiga :-)
Bufo bufo, paddorna är ganska trogna, hittar dom ett ställe där dom trivs så stannar dom där. Och här trivs dom tydligen.

Grodorna är inte lika trogna, men nu på våren så är det så att dammarna kokar av grodor som gömmer sig när man går förbi. Sedan blir naturdammen som en enda jell-o av grodägg.

Idag hittade mina barn första grod-eller paddäggen i den "nya" dammen. Det talade dom om det första dom gjorde när jag kom hem.

Här är den större vattensalamandern. Den är ovanligare än den mindre vattensalamandern, men den lever mest på land, så jag hittar dom lite varstans.

Här är den vanliga vattensalamandern. Hanen brukar vara rätt snygg med ryggkam och orange buk. Detta är en hona som övervintrade i gruset under granriset framför yttertrappan.

Här är noshornsbaggelarver. Dom är superstora, lever i min hästgödselhög, och ser faktiskt ganska äckliga ut. Just dom på bilden är förhållandevis små... 10 cm kan dom bli. Efter ett antal år blir dom sådana här vackra skalbaggar:



Ni vet väl att alla kräldjur är fridlysta? Så var rädd om era trädgårdskompisar, särskilt om ni har en tam padda i växthuset. Alltid någon att småprata med ;-)