Man skall inte ge bort något...

...som man inte vill ha själv.

För många år sedan, i min ungdom, när vi hyrde gården bredvid svärföräldrarnas ställe, så köpte jag en påse med blandade liljelökar. Dom brukar se ut något sådant här:

Redan efter första året så insåg jag att en sådan här färgblandning gick ju inte för sig, så jag skänkte bort lökarna till min svärmor som var överlycklig över att få dom.





Liljorna stormtrivdes och blev fler. Inte anade jag då att vi tio år senare skulle köpa svärföräldrarnas hus, och jag skulle stå där med mina hemska liljor igen, fast massor av dom...

Så var det alltså. Jag fick gräva upp dom igen eftersom färgkombinationen fortfarande inte var i min smak. Jag planterade alla växter som jag inte visste var jag skulle ha, men inte vill kasta, i ett grönsaksland. Högst tillfälligt trodde jag då. Dom står där ännu nu fyra år senare. Höstrudbekia, liljorna, och dom gamla hederliga bruna och gula dagliljorna. Knallorange jättevallmo och lite annat.
Men ändå, hur ofta kan man unna sig att gå ut och plocka fem stora liljor och sätta i vas i badrummet? Då är jag väldigt glad för mina hemska liljor i rött, gult och orange...