Skogens guld

I förrgår skulle vi ta en promenad till ett litet litet skogstjärn uppe i skogen. Barnen ville plocka blåbär, jag kunde tänka mig lite kantareller.



Men det vi kom hem med, det var sådana här:


Vi hittade så mycket hjortron, på en liten liten mosse, innan har vi kanske hittat en deciliter där, så vi stack hem och hämtade småhinkar, tog bilen tillbaka, och på en och en halv timma plockade vi 6-7 liter. Hinkarna räckte inte till, så dottern fick offra sin regnjacka till ett par liter :-D Jösses vad glad jag var, som en unge. En liter kan ta flera timmar annars, här var det så stora bär, och så tätt mellan dom så det gick på ett nafs.
Nu har jag både kokat hjortronsylt, och provsmakat på våfflor förstås, och frusit in en massa burkar med hjortron.
För mig är ju ju doften av myr barndomen i Hälsingland, även mina barn säger att det luktar som hos Mormor, och det som doftar så underbart är ju det här:

Pors, Myrica gale

PORS! Jag älskar den doften! Skall nog göra ett nytt försök att plantera någon liten porsbuske i mitt miniskogstjärn.

Idag gick jag till en annan myr, för att plocka mer hjortron, men där fanns inga alls, men däremot finns det obegränsat med kantareller i skogarna här!

Så nu skall jag ta med mig en korg kantareller och en burk hjortronsylt upp till Hälsingland i slutet av veckan, lite fel kanske att ta med sådant från söder till norr, men men, åtminstone kantarellerna älskar ju vårat regniga västkustklimat.