och en lång arbetsvecka har det känts som. Jag försökte göra någon överslagsäkning på hur mycket grus sand och jord jag har skyfflat och kört i skottkärra den här veckan, men bortåt 10 ton är det iaf, och det betyder mer än det för min kollega som tar större lass än mig. Ja, jag har världens bästa jobb för det mesta (när det inte regnar) men man blir trött i musklerna ibland.
Jaja, igår skulle vi fixa gången in till huset, inget problem, duk och samkross och granitkantstenar på plats.
Muffy var ju med och kollade så att allt gick rätt till.
Och när vi precis skulle börja kapa skiffret, ja då ville inte kapen. #%"(€E#! kan man säga då. Eller så gör man bara något annat. Vi har ju en del att pyssla med så egentligen ingen större skada skedd mer än att vi får köpa en ny kap.
Mellan garaget och grannen skall det vara en upphöjd rabatt av betongsten, och efter regnet så var det inte bara bara att gräva ur den sista leran, men även där kom vi igång.
Och fortsatte med idag. Bottenlagret tar en evig tid, där skall det dunsas med en jungfrustöt och stenarna skall ligga på millimetern perfekt, men på måndag är det bara att mata på. Sådana här stenar limmar man med särskilt stenlim, väldigt enkelt. I rabatten skall det sedan växa rosor (Louise Bougnet) och kanske något mer.
Bak vid dammen har det inte hänt mycket mer, vi har låtit den vara för att se att vattnet står i den höjden vi vill, och det gör den. Så det är bara att gömma de sista dukkanterna med mer sten. Och kanke någon växt.
Hemma var det äntligen fotoväder och jag släpade ut stackars lilla Dixie (hon har fortfarande inte vant sig vid utomhus). En kattunges plikt är att bli fotad i den smalbaldiga lungörten borta i skogskanten tycker jag. Ja, hundvalpar med förstås.
Men när vi om till vitsipporna fick hon se ett träd. Tjoho vad kul, hon såg verkligen jättelycklig ut när hon klättrade upp för nästan hela trädet, säkert 6 meter. Ja, ner om hon med på egen hand, men barnen var väldigt bekymrade medan jag äntligen såg en chans att få fota ;-)
Jaja, igår skulle vi fixa gången in till huset, inget problem, duk och samkross och granitkantstenar på plats.
Muffy var ju med och kollade så att allt gick rätt till.
Och när vi precis skulle börja kapa skiffret, ja då ville inte kapen. #%"(€E#! kan man säga då. Eller så gör man bara något annat. Vi har ju en del att pyssla med så egentligen ingen större skada skedd mer än att vi får köpa en ny kap.
Bak vid dammen har det inte hänt mycket mer, vi har låtit den vara för att se att vattnet står i den höjden vi vill, och det gör den. Så det är bara att gömma de sista dukkanterna med mer sten. Och kanke någon växt.
Hemma var det äntligen fotoväder och jag släpade ut stackars lilla Dixie (hon har fortfarande inte vant sig vid utomhus). En kattunges plikt är att bli fotad i den smalbaldiga lungörten borta i skogskanten tycker jag. Ja, hundvalpar med förstås.
Men när vi om till vitsipporna fick hon se ett träd. Tjoho vad kul, hon såg verkligen jättelycklig ut när hon klättrade upp för nästan hela trädet, säkert 6 meter. Ja, ner om hon med på egen hand, men barnen var väldigt bekymrade medan jag äntligen såg en chans att få fota ;-)
Nu hoppas jag på mer foto och trädgårdsväder i helgen!
Vad roligt att följa arbetet! Noga blir det. Den där katten, du får väl säga som Muminmamman - ramlar du ner så har jag jod i väskan.
SvaraRaderaSkön fotohelg!
Blir jättesnyggt, men oj vilket tungt jobb! Det enda som jag har lite dubier om är val av ros; Louise Bougnet. Visserligen väldans vacker, men en ganska överskattad sort som blivit otroligt populär dom senaste åren. Personligen tycker jag inte att blommar lika mycket som en massa andra.....men det kanske bara är jag och mina väninnor som haft otur!?
SvaraRaderaKatten var gudomligt söt och jag skulle varit lika orolig som barnen. Nej tacka vet jag hundar som iaf håller sig på marken! *fniss*
TREVLIG HELG
Susie
Kattens ögon matchar ju blommorna perfekt! :)
SvaraRadera