Stenpartier verkar vara grejen...

 ...i år.
Eller om det är så att slänter är ett ständigt problem, och då är ju stenpartier en snygg och bra lösning. Särskilt om det är på ett berg. (Jag väntar dock fortfarande på att någon skall efterfråga ett woodland, men inte på ett söderberg i Kungshamn då.)

Här är berg. Och såpnejlika. Ja silverarv och brunröda (Hemerocallis fulva) dagliljor också.
Jag har aldrig försökt rensa bort såpnejlika tidigare, och än så länge är nog det det svåraste fleråriga ogräset jag har stött på, särskilt när det är skrevor och stora stenar där det växer.

 Men eftersom vi är så fantastiskt snabba så hade vi grävt av berget på  några timmar. Sparar en kvadrat eller två med dagliljor längst ner för jag tycker faktiskt at de är fina och kan tänka mig att de har funnits där lika länge som huset. Eftersom jag nu har sparat dagliljorna, som blir ganska stora, så skall jag försöka hitta torrälskande växter som inte är för små. Kanske kantnepetor och liknande. Tomterna här är ju mest berg, och havet kan man se åt tre håll, så utsatt läge och man får tänka efter lite så att det blir växter därefter.
Imorgon blir det markduk och så stenar och minimurar som håller sanden på plats här, och tja, håller vi tidsschemat så plantering på fredag. (Fia tidsoptimist som vanligt kanske.)

 Även ovanför blir det stenparti mellan två berg där det har varit kompost. Eftersom den skrevan är lägre än omgivande mark så är snabbaste sättet att jämna till och gräva bort i kanterna, täcka med markduk, och imorgon kommer en lastbil med 8 m3 sand på det. Ja stenar också förstås.
Jag och min kollega är inte helt överrens om hur mycket sand vi behövde, för efter all sandskottning de senaste två veckorna vill jag helst inte stå med för mycket, men tja, skulle det vara för mycket så är han den som skottar fortast.

I går var vi i Göteborg och gjorde lite skötseljobb. Jag blir alltid inspirerad i den här trädgården, och i går var det den här tulpanen jag tyckte var så fin. Lite mindre storlek, och så många så de stod så tätt, så tätt. Helt underbart. Vet någon vad den kan heta så får ni berätta.

Inte den bästa bilden, men här är en liten finsk rabatt. Thalia-narcisser, vita kungsängsliljor och blåa och vita pärlhyacinter. Underbart, och jag funderar gensast på om man skall skänka sin mamma en sådan rabatt, (hon är också finska). Åka dit i höst och peta ner en massa lökar...

Sedan på hemväg från Gbg skulle vi kolla på en lång trappa. Glömde förstås att fota trappan (ruttna slipersstumpar med asfalt runtomkring, den var så ful så jag önskar att jag fotat) men gräsmattan fotade jag minsann. Såhär skulle min gärna få se ut, men tusenskönor trivs inte hos mig och verkonikorna växer mest som bekymmersamt ogräs i rabatterna. Fint var det i vilket fall!