Ni minns väl ankorna jag skaffade för att göra rent i våran igenvuxna naturdamm? Kalle, Knatte, Fnatte och Tjatte var det...
Men endast en ensam liten anka har vi kvar, nämligen Kalle.
Dom andra försvann, en varje natt när vi hade haft dom i två veckor, och alla har hittats men döda. Inga skador, ingenting. Bara flytandes i kaveldunen.
Och Kalle tycker det är trist att vara ensam, så han har börjat att hälsa på oss uppe vid huset. När han hör bilen komma hem så dröjer det inte länge förrän vi hör han komma kvackande uppefter vägen.
Kul tyckte vi. En ensam anka i trädgården gör ingen skada, och efter att ha varit social en stund och fått sig en brödbit så knallar han hem till dammen igen.
Men någon måtta får det vara, igår tog han sig upp för trappan och in i vardagsrummet. Han hade inte alls någon lust att gå ut igen.
Så idag har vi hämtat en minkfälla för vi funderar på att skaffa nytt sällskap till Kalle, det enda djuret som skulle kunna vara skyldiga till knattarnas död skulle kunna vara mink har vi kommit fram till. Jag hyser inget större hopp om att fånga någon,, men jag kan försöka iallafall.
Gula ankor är väl så söta, hade sådana i säkert 15 år men slutade med dom när Kärrhöken blev för närgången. Hade även Blå ankor. Dom gula var sötast. Gunilla
SvaraRaderaKlart att Kalle måste ha lite kompisar...du får väl ta dig en simtur i dammen om han inte får vara med inne i huset :-) Tråkigt att de andra ankorna fick ett sånt snabt och onödigt slut. Hoppas att ni får fast den skyldige.
SvaraRaderaKram Anna Vattenkanna
Hahaha! Vilken go anka! Går det att klappa honom oxå? Ni får skaffa låda åt honom inne o få han rumsren, det måste vara vara nåt bland det mer ovanliga att ha en anka som knähund. Ha de CK!
SvaraRaderaÅhhh, önskar jag kunde ha ankor! Tycker dom är så himla fina och mysiga :) Vi har dock alldeles för mycket räv i krokarna för att jag ska våga, tyvärr.
SvaraRadera