Veckorapport

Får jag väl dra eftersom jag inte har bloggat på några dagar.

Jag har jobbat och jobbat, och eftersom jag har jobbat så hårt så har jag tagit ledigt idag och resten av veckan :-) Och det för att jag jobbar med en norsk (17 maj ni vet) och allra mest för att min mamma är här och hälsar på.

Som vanligt så tror jag att jag skall hinna med så mycket så. Både att jag har sällskap och hjälp i trädgården, och att jag är ledig. Nu har jag varit ledig i en dag och är nästan besviken för att jag inte har hunnit med hundra saker. Ja, ni vet hur det kan vara.

Såhär har dom senaste dagarna sett ut för mig:

I Lördags så hade morsan kommit, så vi åkte till Ljungskile på växtmarknad:

Och till Martha för att kika på hennes trädgård. Här är hon och jag som beundrar någontig i rabatten :-) Hon har en så gööörsnygg trädgård så det är inte klokt! Om jag så är där i december eller augusti så är det saker som blommar.

Ja, på måndagen så röjde jag en tomt och jämnade ut en gräsmatta, men mamma skulle inte slippa undan, så igår fick hon se hur mitt arbetsliv ser ut, tre olika kunder, 12 timmars arbetsdag. Vi var rätt möra när vi kom hem klocka nio.

Men idag, en ledig dag, nu skulle det bli saker gjorda! Typ svetsa! Vi for iväg till järnhandlarn, och fick ladda med armeringsmatta (till kunder) och armeringsjärn (till mig) och både "ormar", zigzagvinkelgrunor och armeringsöglekrokar (mamma skall böja till pionstöd) och massa roligheter (mest morsan, hon är den lite mer konstnärliga). Jag skulle eg bara svetsa ett stort rosen/kaprifoltorn.

Det vi diskuterar här, min man och jag, hur böjer man plattjärn på bästa sätt. Till armeringsjärnen som skulle ha böjar upptill så dög närmsta telefonstolpe (mitt på gräsmattan), till rundlarna runtom fick vi ta ett dieselfat.
Det tog många skruvtvingar och tid innan vi fått till fem rundlar, och dom var mer äggformade än runda måste jag erkänna. Tips mottages tacksamt.
Jodå, jag kan svetsa jag med. Och jag har köpt mig en dyr ny hjälm som automatiskt slår på och av när man svetsar, för svetsblänk som jag fick förra året vill jag aldrig någonsin ha igen. Jag var ju nära döden trodde jag. (Ok, kanske inte, men fruktansvärt ont gjorde det och jag var helt blind i ett halvt dygn och det var hemskt smärtsamt.)
Och eftersom vi bara fick på tre ben av fem innan det började regna mer ihållande, så har jag förhoppningsvis något att visa imorgon. Det färdiga rostornet. Men jag har en känsla av att dom här blir mer en prototyp, jag var inte helt nöjd med plattjärnen och så, men övning ger färdighet. Men inspirationstips mottages tacksamt till snygga klättertorn. Om förra årets svetsprojekt kan ni läsa HÄR.